Birgit Nilssons debut på Metropolitan Opera i New York hade låtit vänta på sig. Men när hon väl debuterade där var hon i sitt livs form. Dagen efter att nya produktionen av Tristan och Isolde haft premiär (18 december 1959) toppade hon första-sidorna på både New York Times och New York Herald Tribune. Hon jämfördes med när den legendariska Kirsten Flagstad var som bäst, och recensenterna tävlade om att beskriva Birgit som ett vokalt fenomen. Inte underligt att hon inledde sin självbiografi med att berätta om sin Met-debut. Att hon under åtskilliga säsonger sjöng på Met några månader om året är bevis på vilken stor betydelse som Birgit tillmätte detta operahus.Några dagar efter sin enastående Met-debut var hon åter förstasidesnyhet. När både Tristan och dennes ersättare blev indisponerade förmådde operachefen Rudolf Bing övertala dem att sjunga en akt var, samtidigt som han energiskt letade efter och till slut hittade en tenor till tredje och sista akten.
Efter att Birgit firat en stor triumf som Salome var det självklart att hon skulle få göra titelrollen i en än mer krävande av Richard Strauss operor, Elektra, 1966, året efter hon gjort rollen för första gången på Kungliga Operan i Stockholm.
1975 sjöng hon sin sista föreställning på Met, som Sieglinde, var det tänkt. Men fyra år senare kom hon tillbaka till en galakonsert – publikens jubel efter Brünnhildes slutscen visste inga gränser.
Omedelbart därefter tog Met det ovanliga beslutet att ersätta inplanerade föreställningar av Lohengrin med La Nilsson som Elektra och därmed fira hennes återkomst till operan. För att få biljetter köade publiken i dagar och t o m sov utomhus i tunneln under Lincoln Center. New York Times hyllade Birgit: ”At an age when most sopranos, have long since called it quits, she remains able to pour out an immense volume of controlled tone. Her high notes still soar over the loudest orchestral climax… The irreplacable, indestructible Birgit Nilsson is back, as good as she ever was”.
Det är alltså denna föreställning, inspelad 1980, som visas på Scala-biografen.
Musik: Richard Strauss
Text: Hugo von Hofmannsthal
I ledande roller:
Klytämnestra: Mignon Dunn
Elektra: Birgit Nilsson
Chrysothemis: Leonie Rysanek
Aegisth: Robert Nagy
Orest: Donald McIntyre
Regi: Herbert Graf
Scenografi och kostym: Rudolf Heinrich
Metropolitan Opera Orchestra & Chorus
Dirigent: James Levine
Speltid: ca 2 tim
Det är fri entré till visningen.